Arkitekten som förändrade Skövde
Hans-Erland Heineman såg Skövde Kulturhus som sitt viktigaste verk. Andra byggnader han ritat är Billingehus, Volvohuset och Sankt Lukas kyrka i Skövde, S:t Johannes kyrka i Hentorp, Skövde, Centrumhuset i Götene och Hotel Bellevue i Hjo. Han ligger dessutom bakom utformningen av ett 150-tal äldreboenden och lika många skolor över hela landet.
Heineman tog examen vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm 1947 och fortsatte studierna med att läsa arkitekturhistoria på Sorbonne i Paris 1948 - 1949. Hans-Erland Heineman var stadsarkitekt i Skövdeunder ett år på 1950-talet. Han grundade därefter tillsammans med stadsarkitekten Bo Boustedt i grannstaden Skara en egen arkitektbyrå, vilken de drev 1951-1970. Hans-Erland Heineman var kreatören och Boustedt entreprenören och tillsammans fick de många uppdrag inom offentlig förvaltning så som skolor, matsalar och ålderdomshem. I deras affärsidé var tillgänglighet viktig och de var bland de första att tillämpa det mobila kontoret. Från 1970 drev han egen verksamhet.
EPA/Åhléns/Göfabhuset/Centrumhuset/Vasaporten
Under 1960-talet invaderades landets städer av varuhusetableringar. 1972 stod det nya EPA-varuhuset färdigt i kvarteret Boktryckaren, där bl.a. Sofia Hulth legat tidigare. Byggherre var Turitz och Co. Man hade byggt ett stort antal varuhus och ville i detta projekt dra nytta av sina erfarenheter. Genom att ändra stadsplanen fick man möjlighet att stänga en del av Lögegatan och därigenom slå ihop två kvarter vilket också innebar ett brott mot den lilla stadens rutnätsplan. På detta sätt skapades förutsättningar för ett projekt som innehöll såväl varuhus som parkeringshus. Industrialiserat byggande var vid tiden populärt och effektivt. Med dessa förutsättningar skapades ett projekt baserat på en stomme med fasadelement av prefabricerad betong och ytskikt av dansk sjösten. Fönster och partier var av aluminium. Ett som man då bedömde det underhållsfritt projekt. Arkitekturen utgick ifrån de moduliserade fasadelementen och den bärande stommen utnyttjades för att skapa utstickande skulpturala accenter på fasaden. Armaturer och återkommande kulörer användes för att skapa liv i fasaderna. Parkeringshuset hade på insidan sluttande parkeringsdäck viket också fick sitt uttryck i fasaderna med öppna band för ljusinsläpp som följde parkeringsdäcken. Arkitekturen blev på detta sätt brutalistisk men på ett skickligt varierat sätt. Många betraktare har inte uppskattat byggnaden och den har genom åren fått utstå mycken spott och spe. Dessvärre har detta lett till flera renoveringar med missriktade försök till försköning. Sannolikt hade det varit bättre att låta detta goda exempel på brutalistisk arkitektur fått genomgå renoveringar med ursprungsuttrycket som riktlinje.